söndagstankar

| tankar
Godmorgon på er, eller ja god förmiddag blir det ju kanske. Klockan är ju faktiskt kvart i elva! Som jag önskar att jag kunde vända rätt på dygnet, gå upp vid 8 och somna i tid. Det går bara inte! Har ni några tips? Vill gå upp tidigt! 

Idag ska jag nog inte hitta på något speciellt, förhoppningsvis hitta lite julklappar och ta en långprommis. Det är målsättningen hehe! Har iallafall haft en jättefin helg. Blev en spontan utgång i fredags med en massa favoritmänniskor, hade superduperkul! Det behövdes.

 
Hörni jag har tänkt på en grej som jag känner angående bloggandet. Jag tycker det är superkul och ett perfekt sätt för mig att kunna vara kreativ på. Men det känns väldigt ofta som jag får krysta fram inlägg för att ha något att publicera varje dag, för om jag inte gör det så förlorar jag läsare. Det känns faktiskt supertråkigt. Vissa dagar har jag varken inspiration eller lust och då känns det så tråkigt att publicera något dåligt material bara för att. 
I en drömvärld skulle jag kunna blogga om det jag vill när jag vill och att läsarna läser för att de faktiskt vill inspireras och läsa om det jag skriver om. Idag känns det inte riktigt så. Känns ofta mer som en press... 
Känner ni också så ibland? 

Läs gärna debattartikeln jag skriver tillsammans med min styrelse i CUF Malmö idag förresten, om flygskatten som vi säger nej till ->länk-> "Flygskatten är en straffskatt"

Stor kram! 
LÄMNA EN KOMMENTAR      


du är snart där

| tankar
Om tvåhundrafyra dagar springer jag ut med studentmössan på huvudet och glädjerus i kroppen, hoppas jag. Om drygt tvåhundra dagar har jag tagit studenten, är klar, finito, med gymnasiet som aldrig trodde att jag skulle överleva. Av de snart 11 skolterminer jag tagit mig igenom mitt i mitt liv är det bara 1 kvar. Det känns ju faktiskt helt otroligt, går knappt att förstå. 

I onsdags hämtade jag ut min studentmössa och just i den stunden kändes det lite extra galet. För där stod jag med mössan i handen, mössan med MITT namn på.  

"Nu börjar livet, Julia!" säger somliga och det kanske är sant, men i sådana fall stängs också dörren till ett annat liv och det känns sorgligt. Jag som alltid skyndat så för att bli vuxen fort kan nu känna att jag gärna hängt kvar en stund till. Trots att jag flyttade hemifrån för snart 3 år sedan känns det som att det inte blir riktigt på riktigt förän nu. Kanske är det överdrift från min sida, kanske är det ingen stor grej alls. 
 
 
 
// De här bilderna gör mig superduperglad, togs i somras på midsommarafton på Öland //
 
Ni som tagit stundenten, vad gjorde ni efteråt? Reste ni? pluggade? Kände ni stress eller var det bara otroligt härligt? Jag vill veta allt!
Och ni som precis som ska jag ta studenten nästa vår, hur känner ni? Känner ni som jag? 

Kraaaam!
LÄMNA EN KOMMENTAR      


christmas wishlist

| tankar
Hörni! Är det bara jag som tycker det blir svårare för varje år att komma på vad en önskar sig till jul? Jag kommer liksom inte på något! När jag var liten kunde jag skriva meterslånga listor på grejer jag vill ha, nu står det bara still i huvudet. Kanske är det något positivt, att jag inte saknar något. Men här är ett par grejer jag tänkt ut till min önskelista för året! 
 
1. En liten clutch eller axelbandsväska från Malene Birger hade jag inte haft något emot att bära. Vissa tycker nog att det mönstret är uttjatat vid det här laget, men jag tycker tvärtom, att det är så snyggt! För mig som bara bär svart nästan är det ju hur snyggt som helst att bryta av med en mönstrad accessoar. HÄR hittar du väskorna! 

2. Parfym! Min favoritdoft, black opium från YSL börjar ta slut och jag känner för att prova något nytt. Har länge suktat efter Diors Blooming Bouqet som syns i collaget, den doftar obeskrivligt gott! Dessutom tycker jag att Ariana Grandes nya doft är så himla underbar, för att inte tala om flaskan med den lilla fluffiga bollen på. Love it! Båda finns på Kicks hemsida. 

3. Modern renaissance paletten från Anastasia, alltså wow. Den här paletten är faktiskt magi. Som jag nämnde i inlägget igår så älskar jag ju varma skuggor med rosa toner, så den här paletten är ju ultimat! Finns att köpa på Kicks den med. 

4. Resa. Min största önskan är väl egentligen att få resa någonstans, spelar egentligen inte någon roll vart för bara själva känslan av att få åka bort är så härlig. Drömresemålet skulle nog vara New York om jag fick önska. Dit vill jag åka inom en snar framtid. 

5. Den här fluffiga drömmen kommer från Forever 21. Jag bara MÅSTE ha denna, hur fin är den inte?! Gulddetaljerna gör den bara ännu mer drömmig. Har länge velat bära en stor fluffig (fusk)päls, den här är ju bara perfekt! 

6. Accessoarer är något jag saknar. Känns så himla naket att gå utan smycken, fina väskor och andra detaljer. Zara har fått in otroligt mycket fint, bland annat väskan och örhängena ovan, helt i min smak. Så fint! 

Utöver det önskar jag mig bara en FIN jul, det är väl egentligen min högsta önskan. Lugn och mysig jul. Det håller jag tummarna för. 

Vad önskar ni er? 

6 saker som underlättar

| tankar
Hej hörni! Är det fint med er? För min del är det ganska tungt just nu. Befinner mig i en svår nedstämdhet men försöker kämpa på så gott det går. Är det någon som mår likadant just nu? Vi kan ju peppa varandra! Tycker det är svårt att försöka balansera utmaningen att tvinga sig själv till att göra saker för att må bättre samt att veta när en faktiskt måste vila för att inte drabbas av för svår ångest. Det är en omöjlig balansgång skulle jag vilja säga, men det finns några få saker som faktiskt underlättar lite för mig;

1. Skriva listor
Jag skriver listor för ALLT. Veckolistor, dagslistor, månadslistor. Jag lever efter mina listor, fungerar nästan inte utan. Det kan handla om viktiga saker som att boka in möten, ringa samtal osv men också simpla saker som att lägga en ansiktsmask eller tvätta kläder. När allt känns som ett virrvarr reder en lista eller två ut det mesta för mig, och att känna ångesten släppa lite för varje avbockning är oslagbart! Tips! 
 
2. Sovrutiner
Sömn är väl kanske det viktigaste någonsin när det kommer till välmående i alla avseenden. En sabbad dygnsrytm sabbar ALLT för mig. Därför, försöker åtminstone, jag att ha tydliga sömnrutiner. Det funkar rätt bra faktiskt! 
 
3. Promenad
Ack, vad jag hatar när någon säger åt mig att gå ut och få lite frisk luft när jag säger att jag mår dåligt. För självklart botar inte lite luft nedstämdhet, men det kan underlätta. Faktiskt! Om än att det lägger tankarna på annat. Jag mår alltid lite bättre när jag gått ute ett tag. 
 
 
4. Vardagslyxen
Alltså, den är punkten är superviktig i mitt liv. Jag har som krav på mig själv att vardagslyxa minst en gång i veckan, och det innebär inte att gå på shoppingspree eller äta dyr hotellfrulle, nej. Det kan handla om simpla saker som att köpa sitt favoritgodis, köpa en fint nagellack, gofika, gå på bio eller hemmaspaa. De där små guldkornen som en har att se fram emot gör så mycket. För mig iallafall!

5. Ring någon
När jag försvinner in i min ångest och nedstämdhet är det lätt att jag fastnar där i allt det svarta och ofta landar i katastroftankar. Då brukar jag tvinga mig själv att ringa någon, oftast familj, för att bara prata och det brukar alltid kännas bättre efteråt. 

6. Pyssla med något
Med pyssla menar jag inte stora projekt, utan bara kladda i en bok, pärla pärlplatta eller dylikt. Jag vet inte om ni är familjära med de här "fylla i mönster" ritböckerna för vuxna? Jag har testat lite och det hjälper faktiskt. Finns i både fysisk form och som App. Egentligen allt som tar upp ens tankar från det dåliga är bra. Pyssla med något är ett exempel! 

Även fast allt bara känns så satans mörkt och som att det aldrig kommer ta slut så måste vi hoppas och tro på att det kommer göra det. Med tanke på hur otroligt många som lider utav någon form av psykisk ohälsa i Sverige är det viktigt för mig att få dela med mig av vad jag går igenom, kanske hjälper det någon. 

Har ni några tips på saker som underlättar? Jag vill jättegärna veta isånnafall!
Och om ni behöver prata med någon så nås jag på [email protected],

Kram 

Min tatuering!

| tankar
Hallå hörni! Idag tänkte jag visa upp min tatuering som jag gjorde i september iår. Det slog mig att jag inte visat upp den på någon social medie än (Inte för att det är befogat hehe) så nu var det dags! Den sitter på revbenet och på en smärtskala 1-10 låg den på ungefär 6. Jag trodde att det skulle vara MYCKET värre, alla varnade mig för att revbenet skulle vara olidligt att tatuera, men icke, gick superbra! 
 
 
Motivet jag valde är en låttitel av bandet Kent. Meningen bakom tatueringen är dels en symbol för hur mycket Kent som band har betytt för mig i mitt liv, det vill säga ENORMT mycket. Anledningen till varför jag valde just den låttiteln är för att det också är ett ord jag kan relatera till. Kevlarsjäl har många olika betydelser, för mig innebär det att ha en själ som en skyddad av ett skottsäkert material som ingen kan ta sig igenom. Att den person jag är på djupet, den som finns innanför skalet, den personen ser aldrig någon. Jag skyddar själen med kevlar. 

 
Jag ville ha en simpel text, som liknar en handskriven och lite sådär operfekt. Jag är supernöjd!
Jag är definitivt sugen på fler tatueringar, tycker det är superfint med små, enkla sådana som knappt syns. Men jag ska vänta tills jag är lika säker på ett motiv som jag var med detta. 

Har ni några tatueringar / Vill ni ha några?

Kram! 

framtidsfunderingar! ☽

| stil, tankar
Hurra, äntligen helg! Vad ska ni hitta på? För min del blir det lite festligheter och förhoppningsvis lite tid över för annat också, så som bloggisen och plugg. Känns som jag inte varit hemma i Malmö och träffat vänner på hur länge som helst, så det känns skönt att få vara här!

 
Nu är det heller inte långt kvar till jul, och dessutom är året 2016 snart slut. Känns ju faktiskt helt galet, det här året har gått såå fort! I takt med att dagarna går tar jag mig också närmare studenten och ett nytt kapitel i livet. Jag känner mig så himla lost när det kommer till val av ämne att läsa. 
 

Jag är en väldigt kreativ person som älskar att skriva och uttrycka mig konstnärligt. Tycker om att prata med människor och anser själv att det är något jag är väldigt bra på. Jag älskar att syssla med media, det är ju min hobby! Men vad vill jag bli? Vad vill jag arbeta med? Svårt..


Ni som läst på universitet/högskola och som känner att ni känner igen er i beskrivningen av mig som person, vad har ni läst? Har ni några tips till mig? Och ni andra i min ålder som ska läsa vidare nästa höst, vad ska ni göra?! Behöver inspiration och tips, råd. Berätta allt ni kan!!

 
Hoppas ni får en magisk lördag! 

Kram 
 
 
 

trött på att vara rädd

| tankar
Vet ni vad jag är så himla trött på? Att vara rädd. Att gå hem genom mörkret och inte veta om jag ska klara mig hela vägen hem, att vara rädd för att bli överfallen, våldtagen, misshandlad, rånad. Varje gång jag går hem själv genom mörkret har jag nyckeln i handen, tittar bakom mig med jämna mellanrum och småspringer eftersom att rädslan är så överväldigande. Alltid redo att ringa efter hjälp.

Jag är så satans trött på att behöva känna såhär, att jag som kvinna, framförallt, ska behöva leva såhär. Att jag som kvinna ska behöva acceptera att jag ska känna mig rädd om kvällarna, vara redo att försvara mig eller fly. Jag är trött på att känna så. Jag vill kunna umgås med mina vänner för att sedan gå hem ensam om nätterna, jag vill inte begränsas. Jag vill känna mig trygg.

Nästintill alla mina tjejkompisar har någon gång upplevt något slags övergrepp; blivit utsatta för våld av sexuell karaktär. Även jag. Alla mina tjejkompisar har någon gång känt sig rädda när de gått hem i mörkret.
Vad säger det om det samhället vi lever i? 
 
 

Varje gång det här ämnet tas upp i min vänkrets blir det dels tyst, det är tabu att prata om, men också så är ämnet och brotten på något sätt normaliserade. Vi rynkar inte längre på ögonbrynen eller reagerar chockartat när någon berättar om en våldtäkt. Det är vardag, det är så det är. 
   Förra året, 2015, anmäldes 18100 fall av sexualbrott, och då vill jag också anmärka att det finns ett enormt mörkertal. Ett mörkertal av brottsoffer som är rädda, känner skuld eller skam och som inte vågar anmäla. 

Jag undrar vad det är som gjort att det samhället vi lever i, det som ofta benämns som så modernt, på sätt och vis normaliserar det faktum att kvinnor känner sig rädda när de går hem ensamma i mörkret. Att det här samhället med sin chockartade sexualbrottsstatistik fortsätter vara en plats där människor känner sig otrygga. Att det här samhället skuld- och skambelägger offer istället för att lägga fokus på gärningspersoner. 

Jag undrar varför det är mitt ansvar som kvinna att tänka på vad jag har på mig, att inte dricka för mycket alkohol eller att inte vara på ett visst sätt, för om jag strider mot allt det där riskerar jag att bli utsatt för våld och då är det mitt eget fel. 
Hur hamnade vi här? 

Jag är kvinna och frukstansvärt stolt över att få vara det. Jag älskar att vara jag och hade inte önskat för en sekund att det skulle vara på något annat sätt. Jag vill inte vara rädd mer. Jag vill inte vara rädd för att någon ska ta sig friheten att kränka mig, ta sig friheten att röra vid mig, förnedra mig. Ingen ska behöva känna sig rädd för det. 

Tankar om presidentvalet

| tankar
Innan jag beger mig till skolan ville jag skriva några rader om mina tankar inför valet som gjordes inatt. Kl 03 inatt gick jag hem från valvakan genom snökaoset, säker på att världen skulle få se sin första kvinnliga president i gryningen. Jag somnade och vaknade några timmar senare för att mötas av något jag inte kunnat tro. Donald Trump vann presidentskapet och från och med i dag är inget säkert i den världen, det ska ni veta. 

Den friheten som länge varit ett faktum är nu hotad, både i USA internt men också i resten av världen. Det känns läskigt att inte ha någon aning om vad som kommer att hända nästa år när Trumps presidentskap träder i kraft. Det vet nog ingen, knappt Trump själv. 

Mitt politiska engagemang känns nu viktigare än någonsin; kampen för friheten och alla människors lika värde. 

Jag tänkte att jag kan skriva lite utförligare om detta senare i veckan, men också framöver fler gånger. Det här är bara det jag känner just nu och det känns både konstigt, läskigt och tungt. Ett enormt bakslag.
 
Hur känner ni? 

Kram 

current favs

| tankar
Hej på er! Hoppas ni fått en fin start på veckan. Idag tänkte jag köra på en blogglista innehållande mina favoriter i olika kategorier för tillfället!
 

Sminkprodukt:
Min favoritprodukt för tillfället är helt klart min NARS concealer, den täcker mina trötta, blåa ringar runt ögonen till hundra procent. Kan inte leva utan den!!

 

App:
Instagram, helt klart! Jag älskar verkligen Instagram och ibland går min kärlek till appen lite över styr... jag lägger otroligt många timmar på att tänka på mitt instagramfeed och kan bli galen när det inte ser ut som jag vill haha! Men i det stora hela är det verkligen min favoritapp, jag älskar att redigera och ladda upp bilder!

 

Serie:
Homeland! Jag har verkligen fastnat för den serien och har sett 4 säsonger inom bara några veckor.. när jag fastnar för en serie går jag verkligen ALL IN och slukar den direkt. Rekommenderar verkligen Homeland!

 

Podd:
Hm.. är egentligen inte mycket för poddar men har lyssnat en del på Josefin & Vanjas podd, den är superbra och inspirerande! 

 

 
Plagg:
Mina kepsar helt klart! Bär de nästintill varenda dag. 
 

Mat:
Acaibowls!!! Jag tjatar ju om det i varenda inlägg så det borde ni veta vid det här laget haha! Åh får sånna extrema cravings efter det... 

 

Godis:
Helt klart "bubs" skallar... i typ alla smaker! Jag är helt beroende haha. Varje påse innehåller dessutom en farligt stor mängd, jag bara älskar dem!! Dessutom är de gelatinfria vilket är + i kanten! 

 

Blogg:
Jag har faktiskt inte så många bloggar jag följer slaviskt, jag önskar att jag gjorde det dock! Älskar att bli inspirerad av andra. Jag brukar dock kika in på Lovisa Barkmans eller Kissies blogg varje dag, så ja, någon av dem! :D 


Kram!


three things ☂

| tankar

Hej fina ni, äntligen fredag! Hoppas ni alla får en härlig helg :) Idag tänkte jag faktiskt dela med mig av en sån här blogglista, tycker de är så himla roliga att läsa! Just den här var faktiskt himla klurig, fick fundera länge på varje svar. Enjoy! 

 

Tre saker jag skulle vilja uppleva igen

1. Stå i folkhavet i Saab Arena och se Kent spela live

2. Fira min 18-års dag i Amsterdam

3. Copenhagen Pride 2016 <3

 

Tre saker jag uppskattar 

1. Mitt hem

2. Att få vara kvinna

3. Bra förutsättningar i livet

 

 

Tre saker som jag vill ha

1. Oändligt antal flygbiljetter

2. En väska från Chanel (<3)

3. En sekelskifteslägenhet!

 

Tre saker jag älskar att göra 

1. Resa (!) 

2. Sjunga och dansa all night long.

3. Shoppa!

 

Tre ord som beskriver mig 
1. Glädjespridare

2. Klok

3. Unik

 

Tre saker jag vill bli bättre på

1. Hantera mina känslor

2. Trotsa mina rädslor

3. Fotografera!

 

 

Tre saker jag inte kan vara utan

1. Min familj såklart!

2. Mitt Visakort haha.... 

3. Mina hörlurar

 

Tre drömmar jag hoppas blir verkliga 

1. Flytta till ett annat land
2. Arbeta med något jag älskar
3. Ge ett kärleksfullt hem åt alla hemlösa djur 
 
... Och som sagt, hoppas er helg blir maaagisk!
Kram 
 

Hur man överlever ett halvår av mörker

| tankar
Hej på er! Äntligen fredag och dags för en lugn helg för min del. Har inga planer alls förutom att skriva klart lite uppgifter, vilket känns skönt! Det märks verkligen att måendet påverkas av den nya årstiden, iallafall för mig. Jag känner mig genast lite tyngre och mer nedstämd, allt är lika grått och trist inombords som utomhus. MEN det gäller att inte grotta ner sig i allt det jobbiga, eller hur?

 
Eftersom jag tagit mig igenom ett x antal svåra depressioner har jag kommit fram till några få knep som faktiskt underlättar och som jag brukar dela med mig av. Dels hjälper det att försvinna in i en bra serie och tänka på annat, jag har tagit mig igenom väldigt många netflixsäsonger och till favoriterna tillhör White Collar, House of Cards och Orange is the New Black! Ska jag vara ärlig så tycker jag faktiskt att alla Netflixserier är toppenbra. Så, att gosa ner sig framför en bra serie och försvinna in i något annat än den egna verkligheten underlättar, jag lovar!
 
Sen brukar jag också försöka pyssla och bona i hemmet, göra det mysigt så en trivs och tycker det är fint. Det boostar vardagsglädjen om något, extra mysigt blir det med färska snittblommor och tända ljus. Gos! Jag brukar också skriva mycket för hand, främst listor där jag listar saker jag måste göra, saker jag tycker är svåra/jobbiga och så bockar jag av efterhand. Det är ett supertips! Och sist men inte minst, glöm inte att ta dig ut! Visst kan det kännas motigt att gå ut i kylan, men klä dig varmt och strosa runt en stund. Det underlätter verkligen. 

Glöm inte att våren kommer tillslut och då kommer allt kännas så mycket lättare. Håll ut!
 
Det finns ju faktiskt väldigt mycket härligt med hösten ocskå, så som alla fina men framförallt mysiga plagg, fina huvudbonader och alla varma färger förstås. Lyxigt nog är jag dessutom ledig varenda fredag så nu ska jag traska bort mot ett underbart litet frukost/brunch/lunchställe, men mer om det senare! 
Kram

Fake it til you make it ☼

| tankar
Jag har ju nämnt tidigare att jag ofta går in i svackor av nedstämdhet då jag isolerar mig själv och försvinner in någon slags tomhet. Jag måste säga att jag verkligen avskyr den person jag blir när jag befinner mig i sådana tillstånd, det är inte jag. Mitt sanna, lyckliga jag är en utåtriktad tjej som ÄLSKAR att stå i centrum och sprida glädje. När jag befinner mig i mina svackor blir jag helt tvärtom, helt förändrad. Det jag kommer skriva om nu är inte menat att vara något slags botemedel på depressioner, tro mig, men det hjälper för mig när jag försvinner in i min nedstämdhet.

Jag påverkas väldigt lätt av andra människor, jag är superduktig på att känna av situationer och andras känslor och humör. Jag har extremt lätt för att bli smittad av någon annans känslor, till exempel om någon är irriterad så blir jag också det. Det här är självklart något som drar ner mig ÄNNU mer när jag redan mår dåligt. Jag kan vakna på morgonen och känna att nej, varför ska jag ta mig till (exempelvis) skolan och vara mitt glada härliga jag om människorna omkring mig ändå ska vara tjuriga och trista tillbaka. Så har jag länge resonerat, men nu har jag kommit fram till motsatsen. 

Om jag ska kunna leva och fungera som jag faktiskt vill göra, det vill säga inte befinna mig i den här spiralen om tomhet och nedstämdhet, så måste jag försöka vara glad och positiv. Jag måste få vara "all over the place". Ofta vaknar jag morgonen och känner för att ställa in dagen, strunta i att kliva upp och stanna hemma för att nedstämdheten är så stark. Men istället för att faktiskt göra det kliver jag upp, lyssnar på en peppig podd/musik och bestämmer mig för att Jag är glad och Idag är en bra dag.
Jag sätter på ett leende och inbillar mig själv att jag är lycklig, för om jag gör så tillräckligt ofta funkar det tillslut. Om jag är den som kommer in i en grupp människor med en skön och härlig inställning och sprider glädje så smittar det förhoppningsvis av sig på andra; men med ALL SÄKERHET också på mig själv. Det jag vill säga är alltså att Jag själv är den som kan fylla mig med glädjerus som ingen annan kan. 
 
 
Jag jobbar med det här varje dag, tro mig. Det finns fortfarande dagar då jag känner att jag inte orkar vara på topp, och det är GIVETVIS okej. Det finns dagar då jag påverkas enormt av hur andra ter sig gentemot mig, vilken respons jag får och så vidare. Då kan jag lätt gå in i min tomhet och känna att det inte spelar någon roll. Men ofta försöker jag skaka av mig det faktum att andra inte så sprudlande som jag oftast och helst är, och fortsätter försöka vara den jag faktiskt är. Det känns viktigt för mig. 

Jag vill vara glad, nästan sådär så det kittlar i magen. Om jag inte känner så när jag vaknar, kan jag åtminstone tvinga mig själv att nå den känslan. Det funkar faktiskt, allt handlar om inställning. Att ändra sitt tankesätt, och jösses vad det är något som kräver TID och engagemang. Men det går, om en vill.

Hur brukar ni tackla er nedstämdhet? 
 
Kram! 

31.08.16

| tankar
Jag grunnar mest hela tiden, på allt. Så har det alltid varit. Ältande och oro, dag in och dag ut. Jag vill så gärna ha koll på precis allting i mitt liv, ingenting får vara oklart eller osäkert för annars planteras ett litet ångestfrö inom mig och det växer fort, går inte att styra. Tillslut blir det olidigt. Just nu, i skrivande stund så växer det så det så knakar inom mig, ångesten är inte längre ett litet oskyldigt frö, utan något som skulle kunna beskrivas som ett monster. Blir uppäten inifrån, kan inte sova om nätterna. Bara tänker, tänker, tänker. Vad ska hända härnäst? Är jag den enda som inte vet? 
 

Jag har alltid vetat vad jag vill göra, när jag ska göra det och hur det ska gå till. Jag har alltid varit den som haft en färdigslipad plan redo att förverkligas, men inte längre. Jag vill ju faktiskt inte ge mig på några studier direkt ett gymnasiet, det känner jag klart och tydligt inom mig. Magkänslan säger det. Men vad ska jag göra? Jag vill inte vara den som sitter hemma hos föräldrarna efter studenten och inte vet vad som ska hända härnäst. Den som tappar motivationen och som det inte blir något av. 

Jag har i hela mitt liv väntat på just det här, att få bli fri. Att fylla arton år och bli myndig, att ta studenten och göra precis vad fan jag vill. Jag är snart där, och nu vill jag inget annat än att backa tillbaka och gömma mig från det som komma skall. Ångrar att jag hela tiden strävat framåt fastän jag skulle levt där och då. Varit tacksam för enkelheten. Nu står jag och stirrar ner i ett stup, jag har nått hela vägen fram och nu tar vägen slut. Var tar jag nu vägen?