31.08.16
|
tankar
Jag grunnar mest hela tiden, på allt. Så har det alltid varit. Ältande och oro, dag in och dag ut. Jag vill så gärna ha koll på precis allting i mitt liv, ingenting får vara oklart eller osäkert för annars planteras ett litet ångestfrö inom mig och det växer fort, går inte att styra. Tillslut blir det olidigt. Just nu, i skrivande stund så växer det så det så knakar inom mig, ångesten är inte längre ett litet oskyldigt frö, utan något som skulle kunna beskrivas som ett monster. Blir uppäten inifrån, kan inte sova om nätterna. Bara tänker, tänker, tänker. Vad ska hända härnäst? Är jag den enda som inte vet?
Jag har alltid vetat vad jag vill göra, när jag ska göra det och hur det ska gå till. Jag har alltid varit den som haft en färdigslipad plan redo att förverkligas, men inte längre. Jag vill ju faktiskt inte ge mig på några studier direkt ett gymnasiet, det känner jag klart och tydligt inom mig. Magkänslan säger det. Men vad ska jag göra? Jag vill inte vara den som sitter hemma hos föräldrarna efter studenten och inte vet vad som ska hända härnäst. Den som tappar motivationen och som det inte blir något av.
Jag har i hela mitt liv väntat på just det här, att få bli fri. Att fylla arton år och bli myndig, att ta studenten och göra precis vad fan jag vill. Jag är snart där, och nu vill jag inget annat än att backa tillbaka och gömma mig från det som komma skall. Ångrar att jag hela tiden strävat framåt fastän jag skulle levt där och då. Varit tacksam för enkelheten. Nu står jag och stirrar ner i ett stup, jag har nått hela vägen fram och nu tar vägen slut. Var tar jag nu vägen?
I drömmarnas stad
|
resor
För ett par helger sedan fick jag (äntligen) besöka Amsterdam, mer bestämt under min födelsedagshelg. I gryningen under fredagsmorgonen, min artonsdag, steg vi på flygplanet och redan vid nio-tiden åt vi magiskt god brunch i drömmarnas stad. Ja, jag skulle nog allt vilja påstå att det var kärlek vid första ögonkastet, sånt där som jag egentligen inte tror på, men så var det allt. Amsterdam är allt jag någonsin föreställt mig och tusen gånger mer.
Längs kanalen strosade vi många timmar, jag och pappa. Vi lyckades inte ta oss in i Anne Franks hus, men att se in i fönstrena från gatan var nog för mig. Däremot fick vi uppleva världskänd konst i Rijksmuseumet och Van Goghs egna museum. Magi! Staden var otroligt nog den idyll jag så länge föreställt mig i mitt huvud, de vackra kanalerna, tulpanstånden, den söta doften..
Dessutom fick jag uppleva det som enligt mig är Europas trevliga befolkning. Under hela vistelsen hörde vi knappt en enda polisbil ljuda, inga bråk eller tråkiga toner. Nej, jag kände mig inte otrygg en endaste gång. Istället kände jag mig upprymd av den fantastiska atmosfären. Lycklig över att få befinna mig just där.
Sammanfattningsvis så står Amsterdam högt upp på listan av städer jag vill besöka snart (igen). Att befinna sig i Amsterdam är som att befinna sig i en dröm. Där drömmen om ett perfekt samhälle är verklighet. Amsterdam kallas inte för the city of Freedom utan anledning. Åk dit alla som har möjlighet!
Min artonshelg blev också över all förväntan, ack vad tacksam jag är över allt fint jag har omkring mig. Och extra tack till fina pappa för den fantastiska resan! Lycka.
Min artonshelg blev också över all förväntan, ack vad tacksam jag är över allt fint jag har omkring mig. Och extra tack till fina pappa för den fantastiska resan! Lycka.
